När rörelsen utförs rätt inställer sig glädje

Jag tänkte i all anspråkslöshet redovisa två inköp: Marianne Hööks Vän av ordning (Rabén & Sjögren, 1968) och Igor Stravinskijs Symfoni i C, dirigerad av honom själv (CBS, 1963). Vad dessa har gemensamt? Inte mycket, kanske ett slags stramhet och som exempel på skiljelinjen mellan liv och dikt.
Om Marianne Höök har det talats mycket om de senaste åren, hon har fått vad man kallar en renässans. Mest har det dock sagts om hennes person: offret, kameleonten, strebern, affärerna, självmordet … men hur skrev hon egentligen? Själv är jag alltför ung för att ha ett förhållande till hennes texter så att säga i första hand. Därför är det spännande att läsa Vän av ordning vid sidan av händelsernas skede. Visst har dessa korta och till synes anspråkslösa texter om u-landsproblematiken, Vietnam, könsroller, kulturen, etc, förlorat en viktig dimension med tiden. Men det som slår en är det exakta och lite lågmälda i argumentationen och man undrar om en röst som Hööks skulle höras i dagens mediebrus. Hon säger själv om skrivandet i bokens förord: Och någon gång när det är som bäst kan man få uppleva det som sägs om klassisk balett: När rörelsen utförs rätt inställer sig glädje.
Om ni klickar på rubriken ovan kommer ni till SR Minnen som innehåller flera roliga radioklipp av Marianne Höök.

Stravinskijs symfoni i C färdigställdes under 1939, ett fullständigt mardrömsliknande år för kompositören. Under 1937 drabbades Stravinskijs hela familj av tuberkulos. I november 1938 dog först dottern Mika och i mars 1939 avled hustrun Catherine. Man skulle ju kunna misstänka att musiken är präglad av dessa händelser men den som lyssnar efter sådana spår lyssnar förgäves, som Stravinskij själv uttryckt det. Snarare var det arbetet som höll honom uppe, har han sagt och han vek inte en tum från den inslagna vägen. Symfonin i C är ett av mina favoritverk ur Stravinskijs ”senare” produktion. Musiken här är långt från den unge tonsättarens expressivitet: snarare stram, rytmiskt vital men också ”mellan molnsjoken”, gnistrande vacker.
Något bra klipp från symfonin har jag inte hittat men nedan kan ni i alla fall höra kompositören själv, på oefterhärmligt bruten engelska, berätta om tillkomsten av baletten Våroffer.