Johannelund, i lördags

I lördags åkte vi hela vägen till Johannelund i västerort för att besöka Läkarmissionens loppis. Vi kom hem med en hel del smått och gott som härmed delvis redovisas. A. koncentrerade sig på porslin o.dyl. och hittade många fina saker. Allra vackrast var nog i mitt tycke denna lilafärgade (burgundröda?) glasskål.


Själv fastnade jag som vanligt länge bland böcker och skivor. Här, till exempel, lite skön alp-country från österikiska Lolita. Ett sällsynt illa valt artistnamn med tanke på det rekorderliga fruntimmer som möter oss på omslaget. En EP på Polydor som bl.a. innehåller dunderhiten Seemann (ni får kolla på Youtube själva om ni inte tror mig!), till det facila priset av tre kronor.
Rätt outhärdlig egentligen, men på ett lite trivsamt sätt.

Tre kronor kostade även denna flexidisc som en gång följde med Bildjournalen 1966. Jag har ju på annat ställe klagat på irriterande gratis-cd:s, men det här är något helt annat. Pekka Langer (!) är DJ och presenterar låtar av Ola & the Janglers, Strangers och Tages. Spelar bra, som det brukar heta.

Bland böckerna fanns många sällsynta svenska femtiotalsromaner, många osprättade, med fina omslag. Besinnade mig dock och lät mig nöja med denna: Knut Nordströms debut Doktor Mirakels medicin. Jag har för mig att jag hört talas om Nordström och med tanke på baksidestexten verkar det ganska lovande. Tre spänn!


Vi avslutade sedan vår förmiddag med att avnjuta varsin lunchbakelse på anrika Pallas i Vällingby Centrum med utsikt mot biografen Fontänen och ett regnigt torg. Oh, ljuva femtiotal!

Stig Lindberg = Svensk design?

Ja ibland kan man ju undra om det inte finns några andra formgivare att ta till. När KF nu firar sitt 110-årsjubileum lanserar man bl.a. muggar med Lindbergs mönster Fallande löv i begränsad upplaga. Jag ser att de redan idag är till salu på Tradera för 90 kr! Kanske läge att köpa på sig några i alla fall. Hur pass begränsad upplagan är framgår inte men priset är billigt (39 kr för två om du har coopkort) så det är synd att klaga antar jag, men... observera att det är mönstret och inte muggmodellen som är retro! Minns ni att McDonalds för några år sedan serverade sitt lankiga kaffe ur pappmuggar med Lindbergmönster? Det var en roligare idé, tycker jag.

Sjukhusporslin

Ovan avbildade porslin från Gustafsberg heter Medicinalväxter och producerades från 1940-1970-tal. På grund av sin relativa oansenlighet brukar delar kunna hittas billigt på loppmarknader, trots att de är designade av ingen mindre än Stig Lindberg. Åtminstone har det varit så tidigare. Jag frågade efter porslinet en gång på anrika antikboden Bacchus i Stockholm och innehavaren hade svårt att dölja sin avsky! Kanske väcker serien olustkänslor hos en del eftersom den producerades för- och användes inom vården. Finns med brun respektive blå dekor. Jag har hört ett par teorier (myter?) om de bägge färgerna. En säger att blått porslin användes av patienterna och brunt av personalen. En annan att brunt porslin användes inom landstingsinstitutioner som t.ex. sjukhus och blått av kommunala vårdinrättningar som t.ex. ålderdomshem. Jag tycker teorierna låter en aning långsökta. Är det någon som vet hur det ligger till?