Hårdingar inom den klassiska musiken #2

Efter en viss tvekan publicerar vi nu nummer två i vår serie: Karl-Erik Welin (1934-1992) med den briljant betitlade Capriceplattan Karl-Erik Welin, orgel. Detta är ju något helt annat än Rostropovich, Welin framstår som en svårmodig jetsetare på franska rivieran cirka 1970. Vacker, charmerande, verserad och livsfarlig. Tänk Tom Ripley ungefär. Musiken är av typen modernistisk klassisk orgelkomposition. Inte undra på att kyrkorna avfolkades vid denna tid. Ett jävla oväsen som första minuten är fascinerande och minut 2-18 framstår som både tröttsamt och outhärdligt. Därmed torde det vara onödigt att konstatera att den självklart pryder sin plats i skivhyllan.

Hårdingar inom den klassiska musiken #1

Klassiska solister ser sällan tuffa ut på skivomslag. Frack och aftonklänning tycks vara legio - om inte musikerna ägnar sig åt barockmusik på tidstrogna instrument förstås, för då gäller bredspårig manchester och slipover. Men undantag finns och det tänkte vi uppmärksamma här. Först ut är Mstislav Rostropovich som ju ser stenhård ut på nedanstående inspelning av Schumanns cellokonsert. Vilken slyngel. Prova med att klippa ut Rostropovich nuna och klistra den över någon av Ashetonbrödernas på första Stoogesplattan. Kusligt, eller hur?

Greta Magnusson Grossman

En vacker lördag, med löfte om vår i solskenet, begav vi oss till Skeppsholmen och Arkitekturmuseets utställning med den för mig okända möbelarkitekten Greta Magnusson Grossman. Utställningen spänner över svensk funktionalism och till amerikansk 50-tal. De västkustvillor Grossman inredde (och som finns avbildade i utställningen) påminner om cooljazz och det slag mondänitet och modernitet man kan finna i Raymond Chandler- eller ännu hellre Ross MacDonald-deckare. Lyxiga, samtida och sparsmakade miljöer med löften om fala fruntimmer och ond bråd död. Det är kanske att dra det hela lite för långt, invänder vän av ordning, men vad fan, min tolkning är min. En snygg och fascinerande utställning är det i alla fall. Klicka på rubriken om du vill veta mer.

Håll klaffen!

När vi ska bjuda till middag för fler än fyra tvingas vi hämta fram de laminerade klaffstolarna från källarförrådet. Dessa är tillverkade av Hjortsberga Snickeri- och möbelfabrik och är benämnda Elitstolen. Tilläggas bör att de är synnerligen sköna att sitta i. Man kan fantisera lite om deras ursprung: kanske har de stått i ett Folkets Hus nånstans i Småland. (Ett Hjortsberga ligger en bit från Alvesta, vet jag - därav gissningen). Hur många skioptikon-föredragningar om Sven Hedin-liknande expeditioner i fjärran länder har de i så fall tystlåtet uthärdat?

Från Kolbäck till Perstorp

Tre av dessa grytunderlägg köpte vi i helgen på Ankis Fyndbod i Kolbäck. På samma ställe inhandlades även: en lila glassskål av anonym proveniens, en Townes van Zandt-dvd, en löpare till köksbordet, en Agatha Christie-deckare i Zebrapocket samt en LP-skiva med Svenska Hotkvintetten. En sådan eklektisk samling föremål är kanske svår att föreställa sig, men så är det ofta med loppisfynd - resultatet är svårt att förutse.

De schackrutiga grytunderläggen är troligen tillverkade av Perstorps AB på femtio- eller sextiotalet. Kanske är det kopior eller rentav resultatet av avancerat hemmapyssel. Någon som vet med bestämdhet? Stiliga och användbara är de i alla fall.

Uppsala 2010-02-04

En tripp till Uppsala innehåller för oss, vad det verkar, åtminstone två obligatorier: Domkyrkan och Ofvandahls. Det senare etablissemanget har kanske sett bättre dagar och besöks inte främst för bakverken som knappast höjer sig över mängden eller för den delen för porslinet som hämtats från IKEA! Men miljön är avspänt loj (speciellt en torsdagseftermiddag i februari kanske) och jugendtapeterna snygga. Nedan följer bilddokumentation från först domkyrkan och sedan konditoriet.

Huf och Pickford

På femtiotalet försökte man inte sällan marknadsföra klassiskt musik i förföriska och kolorerade omslag med fotomodeller, gärna i exotiska miljöer. Visa mig det omslag av t.ex. Sheherazade som inte fördelaktigt anspelar på styckets exotism. Det kan verka lite främmande idag men många av omslagen är onekligen riktigt snygga. Exemplet ovan A Chopin Bouquet med pianisten Alexander Uninsky är fotograferat av holländaren Paul Huf. Om ni klickar på rubriken högst upp kommer ni till en tjusig sida om denne Huf. Han använde sig av brittiska modellen Ann Pickford för en rad omslag för skivbolaget Philips i mitten av femtiotalet, många av vilka finns avbildade på hemsidan.

Ur galgars slumrande tillvaro

Vissa saker är så vardagliga och självklara att man inte ser dem. Tänk bara på de små variationer som finns i gamla trägalgars utformning. Öppna garderoben och se själva. Någon har tänkt, förbättrat, förskönat. Företagstrycken ger en ytterligare dimension, en kulturhistorisk rentav.

PAN Books Ltd

PAN Books var (och är?) ett engelskt bokförlag som tidigt specialiserade sig på att ge ut enkla pocketböcker - måhända som ett slags mindre seriös motpol till giganten Penguin. Omslagen från framförallt 50- och 60-talen är riktigt snygga. Med tiden har det blivit en del i hyllorna hemmavid. Kanske något att samla på? Var går gränsen - när samlar man? När man köper sådant man inte vill läsa - enbart för omslaget kanske.
Nedan är några exempel avbildade. Åtminstone Greene och Highsmith är ju läsvärda ...

Självfallet finns det en uttömmande samlarsida på nätet. Den som vill läsa mer om PAN Books kan klicka på rubriken ovan. Rekommenderas!

Mosaik

Ringvägen, Artemisgatan samt Art Blakey & the Jazz Messengers.

En trotjänare återinstallerad

Den här elektriska adventsstaken köpte morsan någon gång tidigt 70-tal, långt innan dessa blivit slit och släng. Det märks inte minst på den påkostade och fina wellpappväska i vilken den levererades. Foten består av en tidstypisk glasbit innefattad i något enklare ädelträslag. Ljusen har med åren blivit lite sneda men den hänger med än – och jag har inte hittat något liknande elegant att ersätta den med. Jag övertog den för säkert 15-20 år sedan, några år funkade den inte men blev sedan lagad av en händig polare. Varje år pluggar man in med lite bävan... men det verkar funka ett år till!

Johannelund, i lördags

I lördags åkte vi hela vägen till Johannelund i västerort för att besöka Läkarmissionens loppis. Vi kom hem med en hel del smått och gott som härmed delvis redovisas. A. koncentrerade sig på porslin o.dyl. och hittade många fina saker. Allra vackrast var nog i mitt tycke denna lilafärgade (burgundröda?) glasskål.


Själv fastnade jag som vanligt länge bland böcker och skivor. Här, till exempel, lite skön alp-country från österikiska Lolita. Ett sällsynt illa valt artistnamn med tanke på det rekorderliga fruntimmer som möter oss på omslaget. En EP på Polydor som bl.a. innehåller dunderhiten Seemann (ni får kolla på Youtube själva om ni inte tror mig!), till det facila priset av tre kronor.
Rätt outhärdlig egentligen, men på ett lite trivsamt sätt.

Tre kronor kostade även denna flexidisc som en gång följde med Bildjournalen 1966. Jag har ju på annat ställe klagat på irriterande gratis-cd:s, men det här är något helt annat. Pekka Langer (!) är DJ och presenterar låtar av Ola & the Janglers, Strangers och Tages. Spelar bra, som det brukar heta.

Bland böckerna fanns många sällsynta svenska femtiotalsromaner, många osprättade, med fina omslag. Besinnade mig dock och lät mig nöja med denna: Knut Nordströms debut Doktor Mirakels medicin. Jag har för mig att jag hört talas om Nordström och med tanke på baksidestexten verkar det ganska lovande. Tre spänn!


Vi avslutade sedan vår förmiddag med att avnjuta varsin lunchbakelse på anrika Pallas i Vällingby Centrum med utsikt mot biografen Fontänen och ett regnigt torg. Oh, ljuva femtiotal!

Ja, men det är ju en Skyline Miracle!

En gång kom jag hem från Italien med en bit parmesan, lite prosciutto och en persiljekvarn. Jag har aldrig använt den men den verkade på nå´t sätt förtroendeingivande och nödvändig, där och då. Jag kom att tänka på denna när jag hittade nedanstående nödvändighet på loppis i Huddinge i helgen. Nej det är inte något medeltida tortyrredskap i modern tappning, utan en fullt brukbar och nödvändig screw cap opener av märket Skyline Miracle. Av engelskt fabrikat. Och nu förstår jag inte hur jag någonsin klarat mig utan en sådan.

Stig Lindberg = Svensk design?

Ja ibland kan man ju undra om det inte finns några andra formgivare att ta till. När KF nu firar sitt 110-årsjubileum lanserar man bl.a. muggar med Lindbergs mönster Fallande löv i begränsad upplaga. Jag ser att de redan idag är till salu på Tradera för 90 kr! Kanske läge att köpa på sig några i alla fall. Hur pass begränsad upplagan är framgår inte men priset är billigt (39 kr för två om du har coopkort) så det är synd att klaga antar jag, men... observera att det är mönstret och inte muggmodellen som är retro! Minns ni att McDonalds för några år sedan serverade sitt lankiga kaffe ur pappmuggar med Lindbergmönster? Det var en roligare idé, tycker jag.

Erkersskålar

Snygga 50-talsprylar blir allt dyrare också på loppis i takt med att medvetenheten och efterfrågan ökar. Sådana här Erkersskålar från Kockums kan man dock fortfarande hitta för någon tia. Arne Erkers formgav dessa emaljskålar 1956 och de finns i ett flertal färger och i tre storlekar, mig veterligt. Skålarna producerades långt in på 60-talet och är fortfarande rätt lätta att hitta. De svarta lär vara mest sällsynta - själv skulle jag gärna vilja ha en stor lilafärgad. Den senaste köpte jag för just en tia i Huddinge i torsdags.

Brevställ med fotbollsmotiv

Detta snygga brevställ hittade jag på jättelika Östregårds antik och loppmarknad utanför Växjö, http://www.ostregard.se/, en varm sommardag i slutet av juni. Det är lite Rekordmagasinet över det hela, inte sant. Man brukar ju tala om ”TV-räddningar” men jag är inte säker på att TV riktigt introducerats i svenska hem när denna tillverkades. Ett problem är att om man använder den till sitt avsedda ändamål så försvinner själva effekten med målvakt framför mål - men eftersom jag aldrig får några brev och räkningar numera betalas på nätet eller med autogiro får den helt enkelt tjäna som statyett. Vackert så!