Hårdingar inom den klassiska musiken #1

Klassiska solister ser sällan tuffa ut på skivomslag. Frack och aftonklänning tycks vara legio - om inte musikerna ägnar sig åt barockmusik på tidstrogna instrument förstås, för då gäller bredspårig manchester och slipover. Men undantag finns och det tänkte vi uppmärksamma här. Först ut är Mstislav Rostropovich som ju ser stenhård ut på nedanstående inspelning av Schumanns cellokonsert. Vilken slyngel. Prova med att klippa ut Rostropovich nuna och klistra den över någon av Ashetonbrödernas på första Stoogesplattan. Kusligt, eller hur?

Greta Magnusson Grossman

En vacker lördag, med löfte om vår i solskenet, begav vi oss till Skeppsholmen och Arkitekturmuseets utställning med den för mig okända möbelarkitekten Greta Magnusson Grossman. Utställningen spänner över svensk funktionalism och till amerikansk 50-tal. De västkustvillor Grossman inredde (och som finns avbildade i utställningen) påminner om cooljazz och det slag mondänitet och modernitet man kan finna i Raymond Chandler- eller ännu hellre Ross MacDonald-deckare. Lyxiga, samtida och sparsmakade miljöer med löften om fala fruntimmer och ond bråd död. Det är kanske att dra det hela lite för långt, invänder vän av ordning, men vad fan, min tolkning är min. En snygg och fascinerande utställning är det i alla fall. Klicka på rubriken om du vill veta mer.

Elvira Madigan - Soundtracks, del 9

Före













Efter













Med anledning av dokumentären om Pia Degermark - säkert aktuell i någon SVT-kanal nära dig - publiceras härmed bilder av Geza Andas inspelning av Mozarts pianokonserter med numren 17 och 21 (Deutsche Grammophon 138783), före och efter det att musiken användes som soundtrack till Widerbergs Elvira Madigan. Åtminstone den senare är lätt att hitta i loppisbackarna och finns dessutom återutgiven på CD.
Filmen är inte någon av Widerbergs bättre tycker jag. Vacker, visst - men på det där lite sövande sättet. Precis som Ådalenfilmen för övrigt. Tacka vet jag Barnvagnen eller Fimpen! Som vanligt bjuder vi på trailern, med Mozart och Anda, nedan. Beklagar att formatet inte riktigt ryms i ramen.

I was so much older then...

David Bowies tidiga inspelningar är nästan häpnadsväckande dåliga med tanke på vad som komma skulle. På Ginza hittade jag denna DVD med två tidiga tv-filmer med Bowies musik för tio spänn. Mot bättre vetande slog jag till! Love You Till Tuesday är ett slags primitiva videor till låtar från Bowies första LP plus en tidig version av Space Oddity - rätt trist får man säga. Däremot är mim/pantomim-dramat The Looking Glass Murders en rysare. Producerad av skotsk tv 1970 och iscensatt av Lindsay Kemp. Detta är skrattretande uselt och därtill rätt deprimerande, likt en skruvad tjeckisk dockfilm, men ändå .... vad ska jag säga, fascinerande. Trots allt ett lyckat inköp. I klippet nedan spelar Bowie ett moln ska tilläggas.

Håll klaffen!

När vi ska bjuda till middag för fler än fyra tvingas vi hämta fram de laminerade klaffstolarna från källarförrådet. Dessa är tillverkade av Hjortsberga Snickeri- och möbelfabrik och är benämnda Elitstolen. Tilläggas bör att de är synnerligen sköna att sitta i. Man kan fantisera lite om deras ursprung: kanske har de stått i ett Folkets Hus nånstans i Småland. (Ett Hjortsberga ligger en bit från Alvesta, vet jag - därav gissningen). Hur många skioptikon-föredragningar om Sven Hedin-liknande expeditioner i fjärran länder har de i så fall tystlåtet uthärdat?

Från Kolbäck till Perstorp

Tre av dessa grytunderlägg köpte vi i helgen på Ankis Fyndbod i Kolbäck. På samma ställe inhandlades även: en lila glassskål av anonym proveniens, en Townes van Zandt-dvd, en löpare till köksbordet, en Agatha Christie-deckare i Zebrapocket samt en LP-skiva med Svenska Hotkvintetten. En sådan eklektisk samling föremål är kanske svår att föreställa sig, men så är det ofta med loppisfynd - resultatet är svårt att förutse.

De schackrutiga grytunderläggen är troligen tillverkade av Perstorps AB på femtio- eller sextiotalet. Kanske är det kopior eller rentav resultatet av avancerat hemmapyssel. Någon som vet med bestämdhet? Stiliga och användbara är de i alla fall.

Uppsala 2010-02-04

En tripp till Uppsala innehåller för oss, vad det verkar, åtminstone två obligatorier: Domkyrkan och Ofvandahls. Det senare etablissemanget har kanske sett bättre dagar och besöks inte främst för bakverken som knappast höjer sig över mängden eller för den delen för porslinet som hämtats från IKEA! Men miljön är avspänt loj (speciellt en torsdagseftermiddag i februari kanske) och jugendtapeterna snygga. Nedan följer bilddokumentation från först domkyrkan och sedan konditoriet.