I slutet av 40-talet begav sig musiketnologen Alan Lomax till Parchman Farm i Mississippi för att spela in de svartas musik i The Mississippi State Penitentiary. Fängelset var ett av de hårdare i hela USA med rent 1800-talsmässiga förhållanden. Det mesta materialet spelades in medan internerna arbetade, vilket återspeglas rytmiskt i musiken, och man undrar hur Lomax bar sig åt för att få tillstånd till detta.
Med tanke på omständigheterna kan man knappast säga att dessa arbetssånger, blueslåtar och gospels är upplyftande att lyssna till, men ett fascinerande dokument är det onekligen. Lomax spelade in massvis med musik framförallt i den amerikanska södern och en del kritiska röster menar att han satte sig själv före dem han spelade in. När Lomax dog 2002 kände sig den amerikanske rockkritikern Dave Marsh tvungen att bemöta alla de hyllningskörer som stod att läsa i tidningarna med följande: ”Sometime soon, we need to figure out why it is that, when it comes to cultures like those of Mississippi black people, we celebrate the milkman more than the milk. Meanwhile, every sentence that will be uttered about Lomax this week--including these--would be better used to describe the great musicians he recorded in the U.S., the Bahamas, and elsewhere.” Visst ligger det en hel del i kritiken - ingenstans på omslaget till denna skiva finns namnet på en enda av de medverkande internerna. Men å andra sidan - om det inte varit för Lomax hade musiken troligen inte alls spelats in. Skivan hittade jag på en bakgård på söder i Stockholm. Den är utgiven 1957 men finns även återutgiven på CD - kanske med mer information om de deltagande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar