Kokböcker kan vara intressant läsning och säger mycket om attityder och trender i den tid de är tillkomna. Idag handlar debatten mycket om ekologisk odling, närodlat och slow-food. En naturlig och småskalig syn på matproduktion premieras framför det industriella och processade. Med bakgrund av detta är det nog knappast aktuellt med en nytryckning av Ria Wägners Snabblagat, utgiven på KF:s förlag 1955. Här är det en annan slags modernitet som beskrives - de praktiska konservburkarnas, den djupfrysta matens och torrkonservernas förlovade rike. Det är lätt att rynka på näsan åt detta men betänk ändå betydelsen av den tidsbesparing dessa nymodigheter innebar för husmödrarna. I kapitlet Ta en burk! Bli burksinnad, läser vi: "Man går inte en mil när man har bråttom och det finns buss. Men många drar sig för att öppna en burk till middagen. Varför ska man ha hämningar mot att laga mat på konserver? Det är inget fuskverk, det är en nödvändighet ibland. Ofta är det mer en fråga om att hinna att handla än att tillreda måltiden. För att bespara sig hets, som ju egentligen är något helt mindervärdigt och smått löjligt, tar man till burkförrådet istället. Det är den moderna kvinnans ersättning för den forna husmoderns välfyllda källare och visthusbod, det är stadskvinnans ersättning för den frysbox lanthusmodern kan bestå sig med". Med detta sagt måste det medges att få recept lockar till tillagning och vissa ingredienser känns lätt absurda. Vad sägs om fläskkotletter- eller än värre, bacon på burk?
En fin bok är det i alla fall, med tidstypiska illustrationer av Rita Rapp. Boken inhandlades för tio kronor (dubbelt mot vad den kostade 1955!) vid ”världens längsta bokbord” på Drottninggatan den 16 augusti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar