Miss Otis Regrets av Cole Porter från 1934 är en något oortodox blues. Den handlar om en kvinna som hamnar i trubbel efter mötet med en man. Så långt är allt som det brukar. Skillnaden är att miss Otis är en vanligtvis förfinad societetsdam och historien om hennes levnads sista timmar framförs av hembiträdet. Den verserade och artiga tonen i texten kontrasterar genialt med det olycksbådande innehållet - speciellt gripande är det lakoniska omkvädet: madam …
Den bästa inspelning jag hört av detta mästerverk är Ethel Waters från just 1934. Den finns för övrigt att tillgå till överkomligt pris på en CD från Naxos Nostalgia (avbildad ovan) men annars går det bra att lyssna till klippet nedan. Följ gärna med i texten:
Miss Otis regrets, she's unable to lunch today, madam,
Miss Otis regrets, she's unable to lunch today.
She is sorry to be delayed,
but last evening down in Lover's Lane she strayed, madam,
Miss Otis regrets, she's unable to lunch today.
When she woke up and found that her dream of love was gone, madam,
She ran to the man who had led her so far astray,
And from under her velvet gown,
She drew a gun and shot her lover down, madam,
Miss Otis regrets, she's unable to lunch today.
When the mob came and got her and dragged her from the jail, madam,
They strung her upon the old willow across the way,
And the moment before she died,
She lifted up her lovely head and cried, madam......
Miss Otis regrets, she's unable to lunch today.
Miss Otis regrets, she's unable to lunch today.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar