Randy Newman brukar av någon anledning buntas ihop med singer/songwriters av sextio-/sjuttiotalssnitt men har egentligen kanske mer gemensamt med tin pan alley-kompositörer som Cole Porter eller Hoagy Carmichael än James Taylor eller Joni Mitchell. Lägg därtill en dos New Orleans från Scott Joplin till Professor Longhair och Doctor John. Den arkaiska tonen av ”amerika före världskrigen” förekommer titt som tätt på Newmans fyra-fem första (och bästa) album.
Därför var det onekligen något av ”a match made in heaven” att låta Newman skriva musiken till Milos Formans filmatisering av Doctorows bestseller Ragtime. Boken innehåller ett myller av karaktärer och är rätt rapsodisk vilket sannolikt inte gjort den lätt att göra till film. Filmen är heller inte speciellt lyckad vill jag minnas, men musiken är helgjuten. Utan Newmans vanligtvis satiriska texter (endast tre låtar är här med sång) ger musiken ett vekare och lite introvert intryck. Det är, trots det veka, musik som pockar på uppmärksamhet. Jag har ibland satt på skivan som bakgrundsmusik till matlagning men har snart funnit mig sittande med omslaget i hand, lyssnandes noga, medan bechamelsåsen bränner vid på spisen!
Klippet nedan med illustrationer av Edward Hopper har naturligtvis inget med filmen att göra men musiken utgörs av två melodier från soundtracket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar